hecate

Snar och snart, den 23:e Mars har jag tid för efterkoll hos ”min” barnmorska. Jag skall dock redan nu fundera lite på det här med p-medel, inte alls lätt kan jag lova. Jag har haft piller och spruta tidigare…men det är ju lite knöligare med det här nu när jag ammar. Du får ju inte använda dig av vad som helst, sprutan te x kan du inte ta när du ammar. BM frågade om jag ville ha spiral, men det är väl det enda jag är helt säker på…att jag INTE vill ha. Sen har vi p-stav och grejs, men det känns inte heller så nice. Well…jag får sätta mig och plugga på lite om vad som finns, jag har ju en stund på mig.

I skrivande stund så ligger våran lilla fis i babygymmet och…..sover . Våran tanke var att han skulle få ligga där och leka av sig lite, vilket han iof gjorde en stund. Han snurrade runt på mage och tränade sin söta lilla nacke en stund…detta till glada tillrop från både oss och honom. Fisen tröttnade dock ganska snabbt och tvärslocknade. Det är väl inte så lätt att ligga på topp antar jag. Han lyfter nacken bra iaf, men blir lite halvfrustrerad över att han inte riktigt kan göra alla moment samtidigt. Sen vill han gärna ta sig framåt, men det får han nog vänta ett tag till på. Positivt är väl iaf att han är nyfiken…och envis *harkel* .

Appropå fisen så funderar jag på om han är inne i en tillväxtperiod igen, eller nån såndär utvecklingsfas. Han äter som en häst och vill sova ofta, dock så har han inte varit lika krävande att man ska bära på honom. Det kan räcka med att vi iaf är i närheten och det känns ju super. Vi har räknat ut att vi MÅSTE ha en babysitter, så stackarn slipper ligga överallt. Han trivdes ju super i en sådan när vi var i Siljansnäs…då fick han ju vara lite mer uppe fastän inte vi hade honom i knät. Vi har kikat på blocket men där verkar det stå still för tillfället…tyvärr.

Nej, nu ska jag dra igång en kopp kaffe….sen ska jag se om jag får fortsätta plocka lite i badrummet. Imorgon hade jag tänkt röja rejält, farmor och farfar ska vara barnvakt en stund. Ja…jag är så hemsk att fisen får äta ett mål ersättning imorgon under dagen…så att jag kan få koppa ikapp lite med livet. Jag tror inte att han sörjer nämnvärt…och dessutom så tror jag att jag blir en bättre matmaskin om jag får koppla av lite en sväng. Fick lite ångest igår över detta och kände mig helt värdelös, fan ska jag inte ens klara 8 fulla veckor innan jag känner att jag måste ha lite stöd. Nej…uppenbarligen inte…men jag är fan ingen sämre mamma för det!!